17 augusti 2012

Vana

Tänkte att i dag ska jag inte blogga, men så blir det ändå så när man kommit hem efter morgonturen och sätter sig med den första muggen Gott Kaffe. Tänka sig så fort saker och ting kan bli till en vana!
Igår tog jag något som var kvarglömt, å andra sidan kan de förra ägarna skylla sig själva för de hade lämnat två döda abborrar i en platspåse vid sjön liksom en tom majsburk som djur och människor kunde göra sig illa på liksom metrev att fastna i och inte komma loss. Det jag tog var en burk med blysänken i olika storlekar (som kan komma till användning i hantverkandet här hemma).
I sjöhagen står det ett äppelträd som verkligen dignar av frukt, men det blir väl knappast något av frukten om de inte gallras (eller vad det nu kan heta på äppelspråk).

Jag stickar på en brunsvart mössa och det är svårt för ögonen gillar inte att sticka i mörka färger, men det blir "sketasnyggt!!

Sketasnyggt låter bondskt, det gör inte Jens Lapidus språk i Aldrig Fucka upp. Där är språket Stureplanskt och Albyskt eller söderförortskt. Tack vare att Jens Lapidus skriver så väl håller boken, även om en del av språket för mig som lantis är ganska obegripligt. Som i Snabba cash utspelar sig Aldrig fucka upp i Stockholms undre värld och på Stureplan, två platser som för mig i mångt och mycket verkar vara två diametrala platser -  men som ändå har makt, pengar, kokain, sprit on mass och förstås brudar gemensamt. 
När Jens Lapidus beskriver ångesten och paniken i ögonen på unga människor som köar till Sturekompaniet, som är beredda att göra vad som helst för att bli insläppta, gör det ont i kropp och själ, det vänder sig i magen och jag blir illamående. Är det verkligen så det är? Visst var den så kallade friheten större när jag var ung på 70-talet, eller är minnet bara kort... Jag har många timmars speltid framför mig då boxen består av 19 CD-skivor, jag lär bli illamående många gånger. Jonas Malmsjö läser och han passar bra för detta uppdraget. 

1 kommentar:

  1. Ja tänk vad det är märkligt att folk inte tänker längre än näsan räcker (och knappt det!) och lämnar sådant som kan skada både människor och djur. Sönderslagna glasflaskor irriteras jag väldeliga över och det finns tamigtusan överallt kvarliggande!!

    Att sticka i mörkt garn är inte lätt. Gjorde nålbundna vantar i svart ullgarn (även tvåändsstickade) och det var ett litet...hum hum...&!%#, men det blir så snyggt när man broderar på svart!

    Den boken har jag läst och inte 17 förstår jag alla ord som dyker upp fastän jag bor här. Det är inget "snack" som används i vardagliga samtal mellan "normala" människor eller hur jag nu ska säga utan att för den skull trampa någon på tårna....
    Kanske var det väl inte så utbrett på "vår tid" detta med hur man skulle se ut, vara klädd och "inne",,,,men litet grand fanns det allt att man inte passade in på något sätt i vissa gäng. Visst försökte man följa modet även då och gå på vissa ställen, se vissa filmer etc. Det är min upplevelse i varje fall. Nu menar jag inte när jag gick i skolan för det gjorde jag där i "fjällvärlden" där i princip inget fanns. Vi försökte väl så gott vi kunde hänga med i modet via Ellos, Haléns och Rowellskatalogerna eller vad nu alla hette.
    ;-))

    Är litet sen med kommenterat - tror nog att du förstår varför .....

    SvaraRadera