Skrivklåda

Vad gör man när det kliar och man inte har något att skriva om? Jo, man sätter sig trots idétorka vid tangentbordet och väntar eller så gör man helt enkelt något annat och vad det är vet förstås alla ”handarbetets vänner”.

Ute kvittras det, eller kanske snarare övas det, för den flygande symfoniorkestern generalrepeterar inför premiären. Det är ljuv musik för öronen. Det finns de som redan sett lärka och bofink, är det möjligt! 

Bildkälla

Alla fåglar kommit re´n
vårens glada gäster.
Vilken fröjd i solens sken
vilka sångarfester!
Lärkan drillar högt i sky
våren är ju evigt ny.
Jordens högtid börjar gry
sprider fröjd åt alla.

Trast och fink och siskor små
sjunger glatt ur snåren.
Göken räknar i sin vrå
dagarna och åren.
Skogen står så grön och ljus
gungar lätt i sunnansus.
Duvorna i sitt gröna hus
fröjdar sig åt våren.

Ja, den visan sjöng man väl några gånger i skolan som barn. Visboken användes flitigt då läraren var kantor och verkade ha musikklåda.

Jag och en klasskamrat var de som alltid fick stå för eventuella solon (men med puberten kan visst också flickors röster förändras).

Även om Peter Tillbergs olja kan verka dyster var det ändå så här det var och det var inte illa. Vi satt stilla på lektionerna och stojade på rasterna. Vi satt stilla, inte av rädsla utan mer av respekt för vår lärare som vi tyckte om.

Titel: Blir du lönsam, lille vän?

Jodå, under en period var jag lönsam, på fabrik och på sjukhus. Därefter hamnade jag under budgetposten för de tärande, med studier och mammaledighet och nu tillhör jag också de "tärande". TJO FLÖJT!