14 maj 2014

En grävling, lite hantverk och vedervärdigheter

 
Måste helt enkelt göra något åt det här. När Anjo får sina glädjefnatt sätter han igång att gräva frenetiskt, och då, mitt i glädjefnattet, måste man fya honom. Det känns bara så fel!
Med svarta tassar och klor ligger han och ser eländig ut efter att jag skrikit NEJ NEJ NEJ! Man får väl ta ett spadtag i sänder och en platta likaså, tills man stupar! 
Snart är min vackra restgarnssjal i blå/bruna nyanser färdig. Jag är mycket förtjust i färgerna. Att känna sig nöjd är en angenäm känsla!
Nöjd en gång till! Man ritar och ritar utan att riktigt få till det och så rätt som det är - bara är den! Den ska till Äppelgården. 

Så till vedervärdigheterna. Dirigenten från Sankt Petersburg av Camilla Grebe och Paul Leander Engström. Uppläsare: Shanti Roney.
Vissa vedervärdigheter ska man vända ryggen till. Kanske skulle jag ha gjort det här. Boken skildrar ett Ryssland som blivit en oligarkernas och mäktiga mäns domän vilka inte skyr några som helst medel för att trygga eller vidga sina positioner i ett land som präglas av korruption och brutalitet. Samtidigt tror jag att boken är en samtidsskildring av  Ryssland, att vissa inslag är mer eller mindre realistiska.  Och trots sina ohyggligheter kan man inte komma ifrån att boken är bra. Men den som vill ha hög mysfaktor ska nog välja något annat.

2 kommentarer:

  1. Förstår att det känns fel att fya Anjo när han har så roligt, men det kan ju inte se ut sådär på gräsmattan. Får han gräva någonstans i skogen på era promenader, men det är ju klart sedan förstår ju inte han kanske skillnaden på att få gräva där, men inte här.

    Jisses så fint det blir med den färgkombinationen - det skulle jag aldrig komma på att välja!

    Huvvaligen sådana böcker kan jag bara inte läsa - får så mycket mardrömmar.

    SvaraRadera
  2. Brunt och blått är SÅ fint! Heja!

    SvaraRadera