13 januari 2015

Tystnaden

Visst var det en film av Ingmar Bergman som hette så! Jag minns inte så mycket av den, mer än att den väckte anstöt hos några. Minns inte ens vad den handlade om och var Harriet Andersson med? Hur som helst är hon med i denna omgången Stjärnorna på slottet, som jag till slut bestämde mig att följa, fastän jag redan beslutat att inte göra det. Och där är det inte särskilt tyst och det är ju heller inte meningen.
Det är modigt av dessa ”stjärnor” att blotta sina liv inför en så STOR publik, att visa sina svagheter och tillkortakommanden är ju egentligen inget man vill skylta med. Å andra sidan, tack och lov att det finns dom som gör det för i andras glädje och sorg kan man ju faktiskt känna igen sig och det kan finnas en tröst i det.

Tystnaden är stor och tystnaden är mycket, tänkte jag idag på morgonturen med hunden. Idag bröts den bland annat av en talgoxe som januari-twittrade. I flera år har jag noterat att de så där i mitten på januari, i alla fall här där jag bor, börjar låta. Det är ett ganska enformigt upprepande ljud, tuit….tuit….tuit, som med tiden blir allt mer intensivt för att när vårsolen värmer och det är dags för parning liksom förvandlas till ett crescendo.
Men nu när jag går in i cyberrymden och lyssnar på talgoxens läte känner jag inte alls igen det. Snopet! SNOPET! Men jag håller ändå på att det är talgoxen, säkert en hane som sjunger upp sig för att kunna ge järnet när reviret ska försvaras. 

Tystnaden kan också vara kompakt, obehaglig och hotfull. Jag växte upp i en sådan tystnad, det var inte roligt, det var förfärligt. Enda gången det förekom någon form av samtal var när någon kom på besök. När jag blev varse att lekkamraters föräldrar faktiskt pratade med varann byggde sorgens fågel ett bo i mig. Ett rede som jag burit på i hela livet. 

Tystnaden nu är lugn och skänker mig ro. Tystnaden är behaglig och känslan av att kunna välja vad jag vill höra ger en stor frihetskänsla och tillfredsställelse.

Jag är så less på alla struntljud vare sig de kommer från TV, radio eller människor - jag har liksom inte tid för sådant längre. Sedan kan ju förstås strunt vara olika för olika människor, men jag vet vad det står för vad gäller mig. 

Men Stjärnorna på slottet är faktiskt ganska bra underhållning. Ibland är det bra att man har dator och tur man kan titta på  SVT Play, alla andra kanaler klarar jag mig mer än utan. 
Tystnaden nu, datorfläkten surrar, Anjo ligger i soffan och jag hör hans jämna andetag, Fidde ligger och småsnarkar och det doftar. Det doftar kaffe!


2 kommentarer:

  1. men hördu jag gillar också tystnaden, som tur gör även min sambo det också. Detta att jag vill ha det lugnt, tyst och skönt när jag är hemma kanske har att göra med att jag sitter i öppet landskap....på en IT avdelning med servicedesk bredvid - det är tröttande. Då får vi se om vi kommer att babbla till våren ;-))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, jag har en känsla av att det inte kommer att vara särskilt tyst!

      Radera