4 februari 2015

Helsingborg

Och så blev det februari även anno 2015. Jag oroade mig för gårdagen, en konferens i Helsingborg. Det gick mycket bättre än jag trott. 

Men Helsingborg som stad och färjeläge gör sig bättre sommartid. Det var rått och kallt och på konferenshotellet var det många som frös. 
I en paus stod jag och tittade ut över sundet och faktiskt varje gång jag gör det, vilket inte är så ofta men i alla fall, så tänker jag på 40-talet och Nazi-Tysklands ockupation av (just här) Danmark. Stod svenskar och kanske också danskar (och andra också för den delen) och tittade bort mot den danska kusten. Och vad tänkte de, vad kände de? 
En äldre man ställde sig bredvid mig och jag luftade min undran. Han sa att när skymningen föll såg man ingenting, den påbjudna mörkläggningen gjorde att allt var svart, sundet och Danmark. Och jag tänkte, men så klart att det var så! Och jag tänkte, att flyga över andra världskrigets Europa under nattetid måste ju ha varit som att befinna sig över ett stort ödsligt hav. Och jag tänker på all den oro och rädsla som präglade livet, varje andetag, varje dag, vecka, år. Och jag tänker på all den oro och rädsla och olycka som drabbar oskyldiga människor idag och att vi måste visa medmänsklighet och solidaritet, att det är vår förbaskade plikt, ett måste!

Jag tänker på en amerikansk katastroffilm jag såg, som gjorde hela USA obeboeligt och där mexikanarna öppnade gränserna och stora famnen för att ta emot alla dessa miljoner. Vilket paradoxalt önsketänkande! Och jag tänker, som man sår får man skörda och det gäller hela världen. Men där slutar jag tänka, energin tog plötsligt slut. 

Nu ska jag visa ett alster i akryl, signerad Eva Hudin, som jag gillar.

Och så en bild på en riktig katt!
Fidde

2 kommentarer:

  1. Många kloka och tankeväckande tankar som vanligt hos dig.....mänskligheten måste tänka om i mångt och mycket annars går det åt fanders!
    Alstret tolkar jag som att det hör ihop med dina tankar - en del skulle nog tolka det som ett stoppljus, men icke jag! Fidde gör sig alltid på bild - får se vad han tycker om mig ..ja och så Anjo ;-)) jamen å så Hudinskan - ha ha hon kom sist ..... :-)))))))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gjorde flera prov på den där bilden innan jag blev nöjd och så tänkte jag, de stora mästarna har väl titlar på bilderna så jag ska väl inte vara sämre :-) Första ordet som dyker upp är "eftertanke" något jag behöver påminnas om ständigt och jämt. Men jag föredrar verk utan titel, det ger mer utrymme för egen tolkning. Jag tror vi alla kommer att tycka om dig, om inte får du vända i dörren :-)
      Jag målar och målar och det är ju bara så roligt, det mesta blir det inget av men vad gör det. Att jämföra med allt man stickat, virkat som bara blir liggande, är måleriet något helt annat än att sticka maska efter maska, virka stolpe efter stolpe.
      God Helg på Dig
      hälsar
      Eva

      Radera